Syrsorna spelar på sina fioler. Under vindens vaggande av tältets duk ligger jag nerkrupen i en sovsäck med My. För två timmar sedan var jag redo att sula cykelhelvetet långt in i skogen och lifta dit tummen skulle fört mig. Bort, bara bort. I skrivande stund känns det aningen bättre. Lyckan har vänt så många gånger att den nu ligger och yrar i ett dike längs vägen. Andra cykeldagen är avslutad och vi har inte kommit så mycket längre än vad vi hade tänkt komma efter första dagen. Vi har än så länge hunnit med bland annat ett regnoväder av guds nåde, punktering, vi har blivit ilurade kött och nu senast bestämde sig mitt knä för att vägra fortsätta. Allt har dock löst sig allt eftersom. Just nu tältar vi i trädgården till ett hotell som låg längs vägen. Imorgon bär det av mot Haapsalu, hoppas vi kommer iallafall halvvägs. ;)
Lelle bror. Äventyret! Det vet aldrig vart ni hamnar. Ta hand om er! /Maria
SvaraRadera