Resan i listform

Resans kommersialismens 1984: Färjan Stockholm - Tallinn. Glada kommersiella budskap sänds ut direkt i hytterna och går inte att stänga av. På TV:n går endast färjebolagets egen kanal.

Resans sista minuten-beslut: Att ta med spritköket, för det fanns massa plats över i väskorna.

Resans tack gode gud att vi tog med: Spritköket. Lagad vegetarisk mat med proteiner - vill man ha det får man göra det själv.

Resans vi borde tagit med: Sprit till spritköket. Och en konservöppnare.

Resans kissepaus förklädd till sightseeing: Stoppet vid en övergiven rysk gravplats.

Resans de-förstod-att-vi-pratade-om-dem-fast-vi-pratade-svenska: De rufsiga hundarna på Kiige Camping.

Resans smittskydd: Att inte klappa främmande hundar med båda händerna, att inte äta upp av maten som inte var uppvärmd eller förpackad, att inte dricka för mycket av vattnet som smakade konstigt.

Resans hälsovård: Solskyddsfaktor 30 på nacke, axlar och armar. Utan den hade vi blivit brända, tack Jenni!

Resans yin och yang: My är solbränd på benen men inte på fötterna, Daniel på fötterna men inte på benen.

Resans skur:

Resans förtjusning: Daniel i serviceinriktade manliga servitörer.

Resans valuta för pengarna: Få mer bröd av den serviceinriktade manliga servitören efter att vi ätit och betalat, eftersom vi var huuungriga.

Resans fängelsekänsla: Inte Patarei, det nedlagda fängelset, utan hostelet som fungerade som internatskola under terminerna. Stackars elever.

Resans kulinariska upplevelse: Glass med smörsmak.

Resans internskämt: Äsch ni kommer inte fatta...

Resans mysigaste cykelväg:

Resans slutspurt: Raksträckan i motvind till färjeterminalen i Klaipeda, i sista minuten. Svetten rann....

Resans mest glädjande överraskning: Att det fanns dusch på färjan Klaipeda - Karlshamn.

Resans tredjeklassresenärer: Resande utan hytt Klaipeda - Karlshamn. Man sov på golvet eller sittande på stol, endast en nerspydd toalett var öppen och det fanns inga räddningsbåtar på vårt däck. Skulle något hända skulle de nog låsa om oss.

Resans köttätare: Den danska mannen som stormade ut ur restaurangen Gourmet Grön och fräste "jeg gir ikke spise salat" (nej vi kan inte stava på danska). Fast att Gourmet Grön serverar kött.

Resans bästa strand: Kollevik i Karlshamn. Ingen hade berättat att östersjöns riviera längs Baltikums kust var så långgrund.

Resan metod: Learning by doing.

Resans motto: Borta bra men hemma bäst.

Kuriska näset

Från Riga tog vi bussen till Klaipeda. Från Klaipeda gjorde vi en utflykt till det Kuriska näset, en halvö som ligger längsmed Klaipeda bara tio minuters färjetur bort, varvad med tallskog, sanddyner, stränder och cykelvägar.

En dag i Riga

Idag har vi pliktskyldigt besökt ockupationsmuseet. Där fick vi läsa att ockupation är dåligt och Hitler och Stalin var dåliga, men det lettiska folket är tappert. För att muntra upp oss efter denna dystra upplevelse spände vi på hjälmarna och cyklade till det sovjetiska segermonumentet. Det var jättestort.

Efter det trampade vi ut ur stadskärnan för att leta efter ett museum kring den omåttligt populäre ryska barden Vladimir Vysotskij. Större delen av informationen vi hittat om museet har varit på ryska, därför var vi inte säkra på adressen, eller för all del om museet skulle finnas alls. Det vi visste var att en kosmonaut troligen besökt det förra året. Kosmonauten var enligt internet den förste att spela Vysotskij i rymden. Vi hittade dock inte mycket mer än en möbelaffär på vår adress.

Vysotskij spelar "Mina hästar".

För att muntra upp oss efter denna dystra erfarenhet bestämde vi oss för att stanna till på ett fik längs vägen. Det var ett ödsligt café i en galleria som vi endast delade med ett par ensamma ryssar som idisslade sin föda i väntan på eftermiddagens arbetspass. Känslan av att vara en karaktär i Dawn of the Dead infann sig återigen. I Haapsalu countys största och bästa galleria strosade vi runt nästan ensamma och funderade på om vi borde barrikadera ingångarna.

Nu sitter vi på en mysig restaurang och har ätit bakad avokado, squash boats och druckit öl, nöjda med dagen.

/Daniel & My

Bränsle till spritkök i Estland

Detta är ett inlägg som riktar sig till den som vandrar eller campar i Estland och letar efter bränsle till sitt spritkök. Bränslet heter tehniline piiritus (teknisk sprit) eller denatureeritud piiritus (denaturerad sprit) på estniska. Vi hittade det på byggvarubutiken Espak i utkanten av Tallinn. Det finns inte på bensinmacken (som i Sverige). De finska produkterna Sinol och Merinol kan möjligen också hittas i Estland.
Bästa tipset är dock att ta med hemifrån om man inte ska flyga.
/My och Daniel

Äntligen!!

Vi och cyklarna har lämnat Pärnu.
/My

Strandade i Pärnu

Fast i Pärnu, bussarna härifrån är fulla. På den kilometerlånga stranden viner snålblåsten och mörka moln skymmer solen. För att försöka upprätthålla någon form av värdig semesterkänsla tar jag ett desperat dopp genom att kravla runt i det halvmeterdjupa sandblandade vattnet, det är givetvis långgrunt värre än Lomma. Summer capital of Estonia. Ta mej härifrån.
/My

Wounded knee

The massacre at Wounded Knee ägde rum den 29 december 1890 och resulterade i att nästan 300 indianer, de flesta kvinnor och barn, dödades av den amerikanska armén.

The Wounded Knee incident ägde rum den 27 februari 1973 och resulterade i sannolikt 4 döda.

Ingen av dessa händelser är vad detta blogginlägg kommer att handla om.

Det kommer istället att förklara varför My och jag sitter på en buss mellan Lihula och Pärnu med cyklarna instuvade i bagaget.

Det började redan andra cykeldagen. Känslan i knät som säger "sluta använda mig, annars går jag sönder". Det gjorde att alla dagsetapper slutade tidigare än tänkt pga. att det gjorde för ont för mig att fortsätta. En hypotes är att knän inte tycker om när man cyklar länge i högt snörade kängor. Den hypotesen resulterade i ett antal mil barfotatramp och inköp av nya skor. Det hjälpte nog lite. Jag har även testat ett sådant där knästöd, ni vet? Det hjälpte också, men efter några mil sade knät ifrån på skarpen och ville inte att jag skulle röra på mig alls. Desperation. Förtvivlan. Attackcamping. Hopplöshet. Nästa dag kunde vi ändå ta oss till närmsta tätbebyggelse och därifrån gick det bussar till ännu tätare bebyggelse, och där är vi nu.

Bilder

Dagens första punktering.

Konst.

Omelett och pommes.

Middle of nowhere

Kära läsare,
Igår förmiddags såg turen ut att vända. Vi kom iväg i ottan vid niotiden och undkom välmenande frågor som "ska ni stanna en natt till?". Solen sken, vinden låg i ryggen, Daniel hade tagit på sig skorna. Sakta men säkert vände dock hoppet åter till förtvivlan. Det började med att jag fick punktering tre gånger. Det kan man ändå ta, punktering är en del av att cykelsemestra. Efter att ha stannat för att titta på ett storkbo fullt med storkar fick dock Daniel ont i knäet igen. Det är inte kul när det gör ont, nu får det vara nog. Nu åker vi hem.
Lättare sagt än gjort. Efter en gerillacampingnatt på landsbygden sitter vi nu på en bar i den lilla men fina byn Lihula och hoppas att vi kan få med cyklarna på en buss till Pärnu om ett par timmar. Sen får vi se hur resan går. Tveksamt om vi kommer ta oss till Papilė. Men kanske Riga.

Cykeldag

Hej!
Idag har vi failat igen, men på det bra sättet. Vi planerade att ta en vilodag för att inte anstränga Daniels knä. Skulle bara cykla ett par kilometer till en riktig camping vid havet där vi kunde ta det lugnt, måla lite eller läsa en bok. Men först när vi var cyklat alldeles för långt upptäckte vi att vi missat korsningen där vi skulle svängt. Lika bra att cykla vidare till nästa ställe. Men först fixade vi resans bästa käk.

Efter lunchpaus bestämde vi att istället för camping nr 2 satsa på camping nr 3, som vi fått rekommenderat på tyska i ett turistinfocenter i en by med ca 23 invånare. Vi var peppade på en genväg vi spanat in på kartan eftersom vi ligger efter i schemat.. Här är en bild från genvägen:

Genväg är senväg. Traktorvägen gick inte att cykla på med våra välpackade stålåsnor. Vi rullade vidare till camping nr 4. Det bidde helt enkelt en mycket fin cykeldag i solen. Bara nån mil från Haapsalu har vi slagit läger. Imorgon blir det vilodag i stan istället.

Lägesrapport, dag 2.

Syrsorna spelar på sina fioler. Under vindens vaggande av tältets duk ligger jag nerkrupen i en sovsäck med My. För två timmar sedan var jag redo att sula cykelhelvetet långt in i skogen och lifta dit tummen skulle fört mig. Bort, bara bort. I skrivande stund känns det aningen bättre. Lyckan har vänt så många gånger att den nu ligger och yrar i ett dike längs vägen. Andra cykeldagen är avslutad och vi har inte kommit så mycket längre än vad vi hade tänkt komma efter första dagen. Vi har än så länge hunnit med bland annat ett regnoväder av guds nåde, punktering, vi har blivit ilurade kött och nu senast bestämde sig mitt knä för att vägra fortsätta. Allt har dock löst sig allt eftersom. Just nu tältar vi i trädgården till ett hotell som låg längs vägen. Imorgon bär det av mot Haapsalu, hoppas vi kommer iallafall halvvägs. ;)

Patarei Vangla II

Efter en empirisk undersökning kan jag nu publicera en topplista över vilka motiv som var vanligast på interners väggar i Tallinn 2005:

1. Kvinnor med mer eller mindre kläder på sig.
2. Bilar av helt ordinära modeller, alltså inte sportbilar utan Skoda, Volvo, Mazda etc.
3. Spritflaskor från reklamuppslag.
4. Ledande politiker, levande eller döda.
5. Hundvalpar och kattungar.

Några andra motiv förekom överhuvudtaget taget inte.

Patarei Vangla

Igår besökte vi ett gammalt fängelse, Patarei, som slutade användas 2005. På väg mot entrén hittade vi en gång och en rostig dörr som stod halvt öppen, och spänningssökaren Daniel skulle givetvis in och utforska. Inte bara in, utan uppför trappor, nedför trappor, över högar med fuktigt bråte, genom långa korridorer och in i celler. Det slutade med att vi gick vår egen tur i en del av fängelset som inte var iordninggjort för besökare, utan kändes som att det lämnats från en dag till en annan. Bilder som satt kvar på cellväggarna, mediciner och kanyler som låg och drällde och alla möbler, böcker och papper gjorde att jag hela tiden förväntade mej att en fånge eller en fångvakt skulle dyka upp bakom mig.
Bästa sightseeingen på resan.

 

 Korridorer

 Inuti celler

 

 Sjukskötarnas arbetsrum?

  

Från bilkön i svenska hamnen till gatorna i Tallinn

/ My & Daniel

Varför enhörningarna dog ut

Hej! Nu är vi i Tallinn.
I vår hytt på färjan satt den här superfina mångbottnade tavlan. Det kanske inte syns på fotot men det är olika djurpar som driver runt efter att de anlänt till fastlandet efter syndafloden. (Lite kanske som alla människopar som strövar runt i Tallinn efter att ha korsat Östersjön med färja.) Någon har noggrant ritat dit manliga könsorgan på ett djur av varje art, som för att förtydliga djurens uppgift att befolka jorden. (Mansapan har också fått en hatt.) Då tavlan sitter som berget på väggen (teori: för att inte ramla trots båt i gungning) är det en gåta hur någon lyckats komma åt att med bläckpenna komplettera verket (teori: personalen gjorde det).
I bakgrunden står en ensam enhörning. Gud skapade alla djuren och Noak räddade dem - men bara en enhörning.

Fler bilder från färjan kommer.
Puss.
/My

Tröttheten

Nu är resans alla bussetapper avklarade. Vi började med en mellanstanning i Göteborg där vi käkade vegansk buffé med Jenni. Resans godaste måltid! Efter en hård natt på buss har vi nu anlänt till Stockholm, en plåga vi måst genomlida på grund av alla tågbolags ovilja att transportera cyklar mellan Malmö och Stockholm. Internationellt sett är det exceptionellt svårt att transportera cykel på persontåg i Sverige. Nu har vi tio timmars fördrivning av tid framför oss, sedan blir det kryssning! XXX

Färdrutt

Så här ser vår planerade rutt ut.

Tältet testat och klart

Papile

Emma Goldman föddes i Litauen och bodde ett tag som barn i Papile i norra delen av landet. Där hade hon sin första erotiska förnimmelse. Där blev hon våldsmotståndare av att se en bonde bli pryglad på gatan. Dit ska vi cykla! Vi ville ta med en bronsstaty av henne och resa på orten, eftersom det inte finns något museum, men vi har inte någon bronsstaty av Emma Goldman. 

Seriös cykelmekarkille: